maaajos

Jaha, då har man jobbat en halv vecka och redan skällt ut en kärring på jobbet.
Jag tänker att jag har då inget att förlora på att bli ovän med henne eftersom jag bara behöver se henne i två veckor till. Hon, Åse, är inte från denna jord. Jag vet inte hur hon tänker, om hon gör det över huvud taget.
Jag har gått o stört mig på smågrejer (och stora) som hon gjort i veckan, men idag kunde jag inte låta bli att säga något.
Ska försöka sammanfatta hela historien så kort jag kan:
Hon är bildlärare (nyanställd) på förmiddagen och på eftermiddagen är det tänkt att hon ska arbeta med oss på fritis. Hon deltar inte i de gemensamma samlingarna med barnen, hon sitter vid sin dator i tid o otid, hon välkomnar inte barnen då de kommer och prickar av dem i pärmen, hon hjälper inte till att se till att barnen städar efter sig, löser helst inga konflikter som uppstår mellan barnen, hon tar endast några barn (ca 8-10st) och arbetar med dem i pysselrummet=resten av oss personalen får ta hand om övriga vilket betyder ca 55-60 barn. Med mera med mera!!! Det som fick bägaren att rinna över för mig idag var att medan resten av personalen slet som djur med städning, föräldrakontakt o allt som hör till, då satt hon på sitt arsle och drack kaffe! Vi hade 10 minuter på oss tills vi skulle gå ner till den andra avdelningen med barnen och då sitter hon där o dricker kaffe i godan ro. Jag sa först ganska snällt att det vore bra om hon också kunde hjälpa till. Då svarade hon att hon inte tänkte göra något annat förrän hon fick sin kaffepaus, för hon hade inte haft nån idag. Då sa jag att vem har haft det o bla bla. Hon sa nått om att det inte var konstigt att min mage blir dålig som jag håller på o stressar...Då brast det fan för mig och jag skällde ut henne. Kändes jävligt bra ska jag säga:)