maaajos

Undrar om jag har råd att åka upp igen i november... Skulle verkligen vara kul!

I torsdags efter jobbet gick jag och vaccinerade mig mot svininfluensan eftersom min läkare sagt åt mig att göra det pga av att jag har nedsatt immunförsvar och därmed tillhör riskgrupperna. Sagt o gjort. Det gick bra, gjorde inte speciellt ont. Däremot vaknade jag på natten av att det värkte på armen där de stuckit. Som att jag hade fått ett stort blåmärke där. Idag, lördag har jag fortfarande ont. Märkligt. I vissa lägen då jag rör på armen så tar det ont:( Tur att jag sa åt dem att sticka i vänster arm.

På vårdcentralen sa de att jag kunde få vissa förkylningssymptom av vaccinet. Jag har fått MUNSÅR som jag ofta får då jag är förkyld (fast jag är inte förkyld), o det är INTE kul! Hatar verkligen det. Tur det finns Vectavir o Anti. Det hjälper faktiskt.

Kommer ihåg hur man höll på då dessa salvor inte fanns:) Zink pasta, snus, kaffe o fan o hans moster men inget hjälpte ju. Om man tar på sig zink pasta på läppen så lyser det vitt!!! Jag provade t o m att blanda det med läppstift så det inte skulle synas lika väl:) shit vad man höll på.

På torsdag kväll hade Liten pinkat utanför lådan, igen, men denna gång var det blodblandat. Skräck! Ringde veterinären fredag morgon då de öppnade och de tyckte att jag skulle komma in akut med henne eftersom de inte hade kvar några bokningsbara tider på fredagen. Bättre att jag kom in med henne en vardag akut än akut på en helgdag då det blir mkt dyrare. Bara att komma in kostade mig 810 kronor (en helgdag 1560 kr). Slutnotan blev 2008 kronor men då köpte jag mat oxå.
Det var urinvägsinfektion som jag redan listat ut. Hon fick en smärtstillande spruta och medicin som tar ner inflammationen.

Eftersom Liten är en ganska "sprättig" katt=rädd av sig, kan urininfektionen ha orsakats av detta. Jag fick tips om ett lugnande medel som heter Feliway. Finns som flaska man sprayar och som en manick man sätter i eluttaget som avsöndrar detta ämne. Ämnet finns i kattens körtlar under hakan. En katt som är osäker av sig går ju gärna och stryker sig med ansiktet överallt och då utsöndras detta ämne. Hoppas att det fungerar. Vill verkligen att hon ska må bra!

Sen ska Liten BANTA. Hon är en liten fettokisse:)




Mattes lilla tjockis:)

Trodde aldrig att det skulle bli fredag men nu är det äntligen helg! Så jäkla skönt att få sova ut imorgon. Är gode jobbigt att väckaren ringer 05.20 varje morgon speciellt om man inte går o lägger sig i tid. Borde gå o sova klockan 21 varje dag för att få all sömn jag behöver men så blir det ju nästan aldrig.

Undrar vad man skulle ta o hitta på i helgen. Är gode sugen på att se Salvador Dalí på Moderna museet... Catarina Hansen, varför ska du bo i Pite? Vem ska jag nu gå med?;)

I morse vaknade jag av en sån där asfaltsmaskin som hackar o dundrar som fan här utanför. De verkar aldrig bli klara med nånting här ute:(
Vad är det som är så jävla svårt? Jobba dygnet runt bara det blir klart nån gång! Det värsta är att när de är klara med vägen så ska de bygga två hyreshus till på andra sidan vägen. Det beräknas vara klart 2010 nån gång.
Hack hack hack hack hack hack hack hack hack....

Vad ska jag ta o hitta på idag? Skulle behöva röjas upp här hemma, men jag får ju inte göra något ansträngande så jag kan inte dammsuga o sånt. Ska iaf ta o kolla på nätet efter en stuga. Skulle vara så skönt att ha nåt ställe man kunde åka till på helgerna så katterna kan springa omkring o man själv får uppleva tystnaden. Nu ska jag ta o mata firrarna.

Höres sen!

Jag har sovit från 23.00 till nu, snart 09. Var riktigt trött efter bravaderna igår.
Igår gjorde jag en sk konisering på Huddinge sjukhus. Det innebär att de skär bort lite från livmodertappen med en elektrisk kniv under lokalbedövning.

För ungefär 3-4 månader sedan fick jag beskedet att jag hade cellförändringar som de var tvungna att ta bort och väntan på den där jäkla operationen har tärt mer på mig än vad jag trodde. Allt har lixom kretsat kring det. Det är som att mitt liv har varit i vänteläge på något vis. Detta har legat o grott i bakhuvudet hela tiden. Jag tycker att väntetiden var alldeles för lång.

Såhär gick det till:
My darling Jugge hämtade mig från jobbet kring 11 o så åkte vi till sjukhuset, fixade patientbricka i informationen, anmälde o "betalade" (jag har frikort) i en kassa på våning 5, åkte upp till vån 6 o letade reda på mottagningen där o anmälde mig igen. Där fick jag ett papper i handen och ombads gå o sätta mig i vänterummet en bit bort.
Efter 20 min blev det min tur och jag fick följa med en sjuksköterska till ett rum där hon ställde frågor om min medicinska bakgrund . Jag fick två alvedon och en voltaren (men pga att jag har ulcerös kolit fick jag inte ta voltarenpillret eftersom det kan utlösa sjukdomen). Sen fick jag vänta en stund medan hon gick till doktorn med mitt papper. Under tiden bytte jag om till världens fulaste kläder! En vit lång skjorta och världens fulaste långa strumpor.
Det var skönt att Jugge var med (trots att han var tvungen att jobba lite under tiden).

Sköterskan kom in och tog mitt blodtryck 120/70 tror jag det var o det var normalt. Sen satte hon in en nåljäkel i armen o det gjorde ont faktiskt, sved som hela tiden (den skulle sitta i tills jag var färdig opererad). Jag fick även ett patientband runt handleden. Sen gick hon igen o jag fick vänta. Under tiden fick jag en liten panikattack (drygt som fan). Tur J var där o lugnade mig.

Sen var det äntligen dax. De hämtade mig. Två sköterskor o en doktor. Fick lägga mig ner i stolen. Me don´t like that chair! O de tejpade fast nå skynke, satte fast nån metallbricka på mig o en klämma på fingret mm.

De babblade på och doktorn frågade om jag ville veta vad hon gjorde under själva operationen, men jag sa "Nä, kör bara på så det blir snabbare klart". Ville inte veta när hon skar i mig o sånt. 

Fick bedövningen. Fyra sprutor i livmodertappen, kände bara första sticket. Sen hände nåt underligt. Mina öron slog lock och tungan o käken började domna, fick svårt att svälja. Detta utlöste en liten panikattack eftersom det påminde lite om hur en panikattack kan kännas ibland. Egentligen skulle jag få adrenalin oxå (som drar ihop blodkärlen), men detta avstod de ifrån eftersom man får hjärtklappning av det och det kan förvärra panikattacken.
I detta läge valde de att ge mig lugnande och det var helt sjukt. Tårarna bara började rinna okontrollerat. Det var tydligen vanligt. Jag blev lite yr i bollen men blev oxå lugnare på köpet o de kunde börja operera.

De var hur duktiga som helst! Proffsiga!

När de var klara fick jag ta på mig världens fulaste trosor (garvar än) o en binda eftersom jag kommer att blöda mer eller mindre i tre-fyra veckor nu. I patientrummet fick jag två mackor o te. Juggs fick kaffe. Nålen avlägsnades äntligen och jag fick byta om. Där fick jag sitta tills de var säkra på att allt hade gått bra. Kände mig lite yr i huvudet, billig liten fylla:)

Kom till lägenheten ungefär 15.00. Tog sin lilla tid det här, men nu är det över. Så jäkla skönt!

Eftersom jag har det jobb jag har o lyfter tungt så får jag inte jobba på fem dagar. Därför är jag hemma nu o för hoppningsvis kan jag börja jobba på måndag igen.

Nu ska jag göra frukost o sen ska jag se Days Of Our Lives på tv. Har inte sett det på ett halvår, men det har väl inte hänt så mycket där som vanligt:) Blev ett långt inlägg detta så jag slutar nu.

I veckan har jag av en slump sprungit på den perfekta inflyttningspresenten! Jag tror att det är något alla vill ha innerst inne. Inte förrän man ser den inser man att det just är en sån man längtat efter. Passar hela familjen. Man kan ha den hemma, i stugan, t o m ta med sig den om man ska någonstans och inte vill vara utan den.

Smått beroendeframkallande. Tror även att den utlöser andra behov:)

Lena, när ska ni ha inflyttningsfest?;)

Våran kyl/frys är lite oberäknelig så vi har bestämt att vi ska försöka äta upp allt vi har där innan vi handlar ny mat. Hittills går det bra, det blev kantarell, bacon o skinksås med pasta o broccoli till middag idag, riktigt gott faktiskt. Igår åt vi makaroner o korv. Hade tänkt göra nå fiskaktigt idag med potatis men vi hade ingen potatis o inge potatismos heller så...
Imorgon ska vi hälsa på Jugges farsa och Maggan o de ska bjuda på mat så då slipper jag tänka på vad vi ska äta iaf. Nog om det.

Jag jobbar o står i som vanligt på arbeeitet, börjar vänja mig att stiga upp tidigt nu. Telefonen ringer 05.20 men jag brukar snooza två gånger ibland, är så morgontrött! Tur att det bara är tio minuter till jobbet, vi åker 06.18 ungefär och jag brukar hinna dit med nån minuts marginal.
En dålig vana jag börjat med är att sova middag, men det ska jag försöka sluta med. Start idag:/

Helgen som var, var lugn. Gjorde inte mycket. Sov länge, slöade, åt god mat. På söndagen var familjen Smålänning från Bollnäs här o det var riktigt trevligt.
Vi åker till Bollnäs i helgen, tänkte plocka kantareller o bär. Kanske hinner åka förbi hos Smålänningarna i deras stuga i Järvsö. Får se.

Nu har jag uppdaterat lite Lena.
Ps. Tack så mycket för akvarierna och fiskarna:) Av 2 guppys och 5-6 neontetror är det bara 1 kvar. Hoppas det känns lättare i ditt modershjärta att de blev uppätna istället för nerspolade i toan:)))
Fråga Jörgen vad som hände med det stora akvariet, så får du popcorn;)

Som Ronny Eriksson sjunger...
Imorgon bär det av mot Pite!! Fast det blir en kort o intensiv resa med blandade känslor. Flyget går 21.10 o landar i Lule 22.25. Sen bil med farsan till Pite, äta nåt, sova...typ.
Upp tidigt på fredag morgon, åka bil till Hietaniemi, begravning klockan 11.00. Eva-Lena (en kompis) ska oxå dit så hon möter mig där. Mor o far åker vidare ca 5 mil till Svanstein för en annan begravning som även den är klockan 11. Hade velat gå på den oxå men det går ju inte tyvärr...

Senare på eftermiddagen/kvällen kanske jag o Eva-Lena stannar till i Övertorneå, det är marknad där och jag vill väldigt gärna hinna träffa Eva om det går. Vi får se hur det blir. På lördagen vill jag bara ta det lugnt, vara i Kulmungi eller Rantajärvi, basta o kanske ta mitt första dopp för i år. Det var mycket länge sedan jag hälsade på alla där. Det ser jag fram emot.
På söndag eftermiddag åker vi hemåt igen. Mitt flyg går 19.35. Får se om det går att tajma in det så jag inte behöver åka till Pite utan kan åka direkt till flygplatsen i Lule.
Ja ja, det blir nog bra det här.

Det är som sagt med blandade känslor jag åker upp. Jag är otroligt ledsen för att det är begravning o allt det där, men samtidigt är jag glad för att jag ska få träffa alla släktingar o vänner som jag inte sett på ett tag. Känns konstigt att både vara glad o ledsen på nå vis...Knäppt?

Nu ska jag gå o sova. Big day tomorrow! Puss. Love you all...