maaajos

Jag har sovit från 23.00 till nu, snart 09. Var riktigt trött efter bravaderna igår.
Igår gjorde jag en sk konisering på Huddinge sjukhus. Det innebär att de skär bort lite från livmodertappen med en elektrisk kniv under lokalbedövning.

För ungefär 3-4 månader sedan fick jag beskedet att jag hade cellförändringar som de var tvungna att ta bort och väntan på den där jäkla operationen har tärt mer på mig än vad jag trodde. Allt har lixom kretsat kring det. Det är som att mitt liv har varit i vänteläge på något vis. Detta har legat o grott i bakhuvudet hela tiden. Jag tycker att väntetiden var alldeles för lång.

Såhär gick det till:
My darling Jugge hämtade mig från jobbet kring 11 o så åkte vi till sjukhuset, fixade patientbricka i informationen, anmälde o "betalade" (jag har frikort) i en kassa på våning 5, åkte upp till vån 6 o letade reda på mottagningen där o anmälde mig igen. Där fick jag ett papper i handen och ombads gå o sätta mig i vänterummet en bit bort.
Efter 20 min blev det min tur och jag fick följa med en sjuksköterska till ett rum där hon ställde frågor om min medicinska bakgrund . Jag fick två alvedon och en voltaren (men pga att jag har ulcerös kolit fick jag inte ta voltarenpillret eftersom det kan utlösa sjukdomen). Sen fick jag vänta en stund medan hon gick till doktorn med mitt papper. Under tiden bytte jag om till världens fulaste kläder! En vit lång skjorta och världens fulaste långa strumpor.
Det var skönt att Jugge var med (trots att han var tvungen att jobba lite under tiden).

Sköterskan kom in och tog mitt blodtryck 120/70 tror jag det var o det var normalt. Sen satte hon in en nåljäkel i armen o det gjorde ont faktiskt, sved som hela tiden (den skulle sitta i tills jag var färdig opererad). Jag fick även ett patientband runt handleden. Sen gick hon igen o jag fick vänta. Under tiden fick jag en liten panikattack (drygt som fan). Tur J var där o lugnade mig.

Sen var det äntligen dax. De hämtade mig. Två sköterskor o en doktor. Fick lägga mig ner i stolen. Me don´t like that chair! O de tejpade fast nå skynke, satte fast nån metallbricka på mig o en klämma på fingret mm.

De babblade på och doktorn frågade om jag ville veta vad hon gjorde under själva operationen, men jag sa "Nä, kör bara på så det blir snabbare klart". Ville inte veta när hon skar i mig o sånt. 

Fick bedövningen. Fyra sprutor i livmodertappen, kände bara första sticket. Sen hände nåt underligt. Mina öron slog lock och tungan o käken började domna, fick svårt att svälja. Detta utlöste en liten panikattack eftersom det påminde lite om hur en panikattack kan kännas ibland. Egentligen skulle jag få adrenalin oxå (som drar ihop blodkärlen), men detta avstod de ifrån eftersom man får hjärtklappning av det och det kan förvärra panikattacken.
I detta läge valde de att ge mig lugnande och det var helt sjukt. Tårarna bara började rinna okontrollerat. Det var tydligen vanligt. Jag blev lite yr i bollen men blev oxå lugnare på köpet o de kunde börja operera.

De var hur duktiga som helst! Proffsiga!

När de var klara fick jag ta på mig världens fulaste trosor (garvar än) o en binda eftersom jag kommer att blöda mer eller mindre i tre-fyra veckor nu. I patientrummet fick jag två mackor o te. Juggs fick kaffe. Nålen avlägsnades äntligen och jag fick byta om. Där fick jag sitta tills de var säkra på att allt hade gått bra. Kände mig lite yr i huvudet, billig liten fylla:)

Kom till lägenheten ungefär 15.00. Tog sin lilla tid det här, men nu är det över. Så jäkla skönt!

Eftersom jag har det jobb jag har o lyfter tungt så får jag inte jobba på fem dagar. Därför är jag hemma nu o för hoppningsvis kan jag börja jobba på måndag igen.

Nu ska jag göra frukost o sen ska jag se Days Of Our Lives på tv. Har inte sett det på ett halvår, men det har väl inte hänt så mycket där som vanligt:) Blev ett långt inlägg detta så jag slutar nu.